Olympiaelever lär känna Italien på djupet

Eleverna på Olympiaskolan har under två år arbetat med ett Comeniusprojekt och nyligen spenderat tio oförglömliga dagar i Ravenna, Italien. Projektets syfte är att eleverna ska lära känna andra kulturer och få förståelse för likheter och olikheter med andra länder. Men också att förstå vem man själv är i sitt eget land. Och eleverna diskuterar livligt sina tankar och iakttagelser av Italien med varandra.

– Det absolut bästa var kulturutbytet man fick, säger en av eleverna. Att få ta del av vardagslivet, det hade vi missat helt om vi bodde på hotell. Vi kom italienarna närmare när vi blev inbjudna i deras hem och fick en inblick i deras mentalitet. Det hade vi nog aldrig gjort utan detta projekt. Vi känner oss så lyckliga att vi fick chansen att uppleva detta.

Eleverna har fått följa med de italienska eleverna i skolan och har även tagit del av deras kultur.

– De visade oss flera världsarv, som monument, kyrkor och arkitektur. Och vi blev imponerade av att de vet mycket om sin egen historia.

[hbg-gallery 315]

– Den största skillnaden var nog normerna. Det var många av mammorna som inte jobbade, vilket är ovanligt i Sverige. I Italien är det mer accepterat att vara hemmafru. Dessutom körde de bil fast de druckit alkohol och barnen åkte i famnen utan bälte. Det skulle aldrig vara accepterat i Sverige. Hela deras mentalitet är annorlunda.

– De är oorganiserade på ett organiserat sätt, fyller läraren Anna Brodén i. För oss framstår det som oorganiserat, men det är bara ett annorlunda sätt att vara. – Och kösystem, som är väldigt viktigt för oss svenskar, finns absolut inte i Italien.

– Det var även mycket droger, trafikproblem och såklart politiska skillnader. Sverige är mer framåt och välutvecklat känns det som. De blev imponerade av vår nya teknologi när de var och hälsade på oss.

– Vi uppskattar Sverige mer efter det här. Man inser hur bra skolan är, vi har bra skolmaterial, fina matsalar etc. Där var de t.ex. tvungna att sjukanmäla sig skriftligt och föräldrarna var tvungna att skriva under och intyga. Det var inte som i Sverige där vi gör allt på internet.

– Jag upplevde att de var så generösa och engagerade i vårt besök, vi kände oss så välkomna. Det låter lite klyschigt, men vi fick verkligen vänner för livet!